Slut
Så slut mentalt. Han har börjat prata med mig och vara runt mig men vi pratar inte med varandra så. Nödvändigt om barnen. Detta gör mig så ledsen. Han förstår fortfarande inte vad som gått så galet. Jag mår absolut slut nu med allt med honom och
jobbet. Vaknade upp med svidande ögon i morse. Jag har gråtit inatt. Jag orkar inte 😭
Tvungen
Jag har pratat med honom två gånger. Fick ropa på honom i natt för att Nathan hade en fästing och idag för att tala om att han tog skålen Nathan tagit fram på bänken till hans ostbågar och hällde mat i den ist för den som stod på bordet. Han ba hur fan
ska jag vet? Hade han lyssnat på vad jag och Nathan pratade om i köket hade han ju vetat? Så svarade att det är därför jag inte pratar med dig.
Berättade för mamma i går kväll vad som hänt mellan oss och hon höll med. Han fattar nog inte varför. Han har dock sin ring fortfarande på ? 🤨
En dag i tystnad
Inte ett ord har jag sagt till honom idag. Det är svårt. Jag tog bort alla kort på mig på hans telefon och bytte bakgrund. Jag skrev en lång text till honom om hur krossat mitt hjärta är. Lade den i hans anteckningar. Så nån dag kommer han läsa men det
kanske tar bättre då? Jag mår skit. Jag vill att han ska se mig, bry sig utan att jag ska behöva be om det. Han gav William en mattallrik till mig med kall mat på. Lixom tack? 4 långa dagar har jag lidit i fruktansvärd smärta. Aldrig varit med om
något liknande. Vart är han? Inte hos mig. Fick be honom att krama om mig. Jag. Fick BE . Om att bli om hållen. Det gör så ont i mig att jag gråter av tanken.
Sen situationen när jag satte i halsen i går och inte fick loss tabletten och han bara står där? Det krossade mig fullständigt. Jag led hela dagen i smärtor för jag var fullkomligt livrädd att svälja någon mer tablett. Han har inte ens frågat om jag är
ok. Fast jag med gråt i ansiktet säger vad är det för fel på dig?!?! Jag satt i halsen och du bara stod där!! 😭 gååå! Sen grät jag okontrollerat, han hörde men brydde sig inte. Hur ska jag orka älska någon som gör så? Hela dagen väntade jag på att
han skulle bevisa annat. Två på natten gick jag ut och sa att jag orkar inte. Det är slut och jag vill inte prata mer med dig om det inte är nödvändigt. Vad krävs det för honom att kämpa för oss för mig? Att jag är döende? Han får mig att känna mig
så osynlig
Så arg
Han är så otrevlig och arg jämt mot oss alla. Han gör mig så ledsen jämt.
Mina drömmar och mål 5 år från nu?
Det är sommaren 2016, barnen börjar skolan till hösten och min plan är att studera in matten och naturvetenskapen, eller iaf försöka. Ta körkortet, för att sedan göra gymnasie arbetet och förhoppningsvis ta examen. För att efter det söka högskola och studera till beteendevetare/ psykologi. Vet inte hur länge men tippar på 3? Söka ett bra jobb med fast anställning, och när jag jobbat ett år ta lån och bygga hus/köpa. Vill gärna stå med hus som 35 år gammal. Sen jag flyttade till västkusten för 4 månader sedan så ökade chansen för mig att nå mina drömmar vsevärt än om jag hade bott i sthlm. Måste kontakta csn och kolla hur många poäng jag ligger minus. Måste ju studera upp det innan jag få bidrag från dem. Vill leva ett vettigt liv, med ett fast jobb och fint hem
första gången
länge sm jag faktiskt mått hyffsat bra under själv dagen. Haft minimalt med illa mående. Jag bestämde mig i natt att jag behåller barnet oavsett vem som är pappan och oavsett vad. Jag vill och kan inte ta bort det. Dock är ju A helt inställd på att jag faktiskt ska gö abort vilket han kommer märka att jag inte ska. Men jag ska ringa mvc och skriva in mig och typ be om ett tidigt ul då jag inte vet vilken vecka jag är i. Rätt svårt att räkna ut denna gången...
Kul :/
Den 20:de blev jag dumpad. Hade sex med T ( han kom ej i mig) innan han släppte mig hos M. Vi hade sex han kom i mig två gr. Dagen efter åker jag hem.
Den 6-7 juni träffar jag A och vi har oskyddat sex jag tar dagen efterpiller som inte ger någon mens. Vi har kontinuerligt sex och idag den 29 juni kissar jag + med tre dagars illamående och ömma bröst. Vem är pappan?!?
Jag hyr i andra hand. Har vikariat, mås psykiskt dåligt och jobbar knappt. Inte rätt läge att få ett barn. Känns förjävla ruttet att just förlorat ett barn för att sedan bli gravid DIREKT efter för att sedan ta bort det?! A tror det är hans han vill inte bli pappa nu då han inte har fast jobb och ska påbörja utbildning i juli. Han verkar heller inte ha släppt C. Så det lutar åt abort. Räknar dom att det är M så ja absolut. Han kommer gifta sig med mig om det är hans. Jag är i chock. Varför gör jag mitt liv så svårt?!
Jag har börjat få känslor för A, vill att han ska komma hem från Kiruna och krypa ner brevid mig och ge mig den närheten och ömheten han gett mig sedan den 6:te. Fan jag är typ kär ju..
Vågar jag?
Jag är kär igen... Men är han kär i mig?
I'm just...
Jag är så ledsen just nu. Jag och tommie ska inte fira jul ihop jag ska vara med min familj och han med sin fast vi egentligen skulle vilja fira ihop så blir det inte så. Fine inga problem. Jag ahr barnen på nyår och det har inte han och han ahr blivit bjuden på en massa fester det har jag med men han kan åka det kan inte jag och vi bestämde att vi skulle fira ihop men så håller hans polare Adam på och lockar ordentligt och det är ingen dålig fest han lockar med heler och jag såg hur tommie verkligen fick längtan så jag sa fin åk du jag klarar mig. Och HAN SVARADE PÅ EN GÅNG! Han övergav mig så jävla snabbt!! ingen tanke alls på att jag nu sitter helt själv utan ngågon att fira nyår med alls och jag kommer vara helt solokvist och han bara dumade mig ingen känsla alls på att vänta lite?? Jag vart så jävla ledsn. Jag trodde verkligen att han skulle säga neeej vi hade ju planer först Och det är vårat första nyår. Jag vill spendera den med dig. INGET!!!!!! Tårarna rinner jag är jätte ledsen och faaaan. FUCK IT!
Vad faaaan lixom?
Jag sov inget i natt pga att jag inte fick luft och var vaken så jag dygnade, sov ca 1 ½ timme i morse efter killen åkt till jobbet och barnen vaknade. Vaken hela dagen och abra längtat efter sängen men ville ha myskväll med honom och föreslog film när jag insåg att han inte skulle spela utan ist plockade isär burken. Men så hittade jga inga bra filmer för han vill inte se en chick-flick. Så jag små somnade och han pillade på sitt och sedan så gjorde han inget. Korkade upp en flaska vin till sig och drack och rörde mig inte brydde sig inte. Sedan så började jag pilla på datorn och han lade sig brevid kollade på sin telefon jag somnade typ igen och DÅ säger han att vi ska krypa ner för så klart då är han trött och ska sova. Jag bli fett off och typ går och röker och kommer up och vi typ pratar om det han somnar och jag inser att jag inte kommer få sova i natt heller!! Jag är jag vet inte besviken arg lesden och ba men fuck it.
Han har nu somnat och jag ligger i soffan och jag tänker fan inte lägga mig brevid honom och jag tänker inte försöka höra av mig heller jag orkar inte. Jag är sjuk men först när jag vart off frågade han hur jag egentligen mådde. Wtf? Les man blir och jag KAN inte sova när jag är upprörd lixom. JAg kan verkligen inte så fatta att jag abra vill sova men kan inte. JÄVLA roligt.
Ej redo
Jag tror inte vi är sambo redo alls. Visst det funkar så men nu när vi har varit sjuka och är så är det jätte konstigt mellan oss. Typ dött? Jag vill hem. Verkligen hem. Jag vill inte vara kvar här. I morgon är sista dagen för affe och jag skulle egentligen åkt hem på torsdag men, jag vill åka hem i morgon så kan han va här hela veckan själv supa sönder sig i helgen och ja jag ska försöka att inte tänka på honom. Har inte sovit brevid honom på två nätter. Det är skit skumt mellan oss. Jag tvivlar, jag tror inte vi håller....
Något är fel
Jag vill verkligen bara åka. Jag har varit så ledsen i natt. Han kanske aldrig kommer släppa mig men han kommer ge upp. Nu ligger det något mellan oss. Vi typ undviker varandra och jag känner inte alls att jag vill mer. Jag vill typ sätta på mig kläderna och dra ihop allt och ta barnen och åka hem... Typ bara stänga av allt igen. Typ lika bra. :(
Hur länge räcker jag?
Jag känner mig otillräcklig. Jag är redigt deppig och jag vet att det är dags att börja med pillerna igen. Jag måste till vårdcentralen. Jag typ bor hos T. Vi kan verkligen inte vara i från varandra men shit när barnen börjar på dagis? Ska jag åka från Bromma till Åkersberga då? Jag måste hitta jobb. Men så som jag mår.. Kommer jag klara det? Jag vill inget annat än att leva som vanligt igen. Sen känns det som jag tränger mig på här. Det är för trångt. Skit jobbig känsla verkligen. Detta är hans hem vad han än säger, och jag vill inte hem till mina föräldrar. Fan jag behöver mina ångest dämpande nu. Jag ska inte låta tankarna vandra när jag mår skit.
Tankar
Alltså jag vet inte, jag känner mer och mer hur känslorna dalar och han blir bara värre och värre och när jag pratade med honom på baseboll och fb så verkade han normal men spännande i personligheten men jag förstår nu att det bara för show inget som var äkta och det är jobbigt. Jag förstår att man har bagage men jag kan inte säga ifrån bli irriterad vara off negativ bli ledsen sårad för då blir han helt galen. Jag kan inte vara normal och mig själv. Jag trodde jag skulle kunna bli det men det kan jag inte. Det är slit jobbigt. Han förstår mig det gör han. Han förstår bitar av mig som ingen annan någonsin gjort. Men han går enbart på ego mode och drar på sig offerkoftan så ofta han kan och det är ALLTID synd om honom. Han har ju det ena efter det andra som man måste ta hänsyn till och bortförklaringar till sitt dåliga beteende och det ska då alltid rättfärdiga honom men om man själv känner att man vill förklara hur man mår och framförallt varför så får man alltid höra att han inte vill lyssna. Han vill veta allt och jag får inte ha något privat. Om han fortsätter då här kommer jag lämna honom om ett år minst!! Kommer vakna upp och typ fuck it.
Jag vill inte
Jag vill inte bli så påverkad negativt längre, jag vill kunna sluta mig på rätt sätt, hantera saker på rätt sätt och skita i det negativa låta det rinna av mig bara. Fattar inte varför jag låter det få sådant grepp. Jag vill inte att det ska förstöra mellan mig och christoffer, fan jag älskar killen redan. Jag. älskar. Christoffer.
Min hjärna har nog inte riktigt hajjat den biten medans min själ och hjärta skiner och brinner i kapp. Jag vill inte att han ska tvivla på mig, bli ledsen av mig men jag känner mig så klumpig. Att vara sig själv fullt ut är svårt. Jag vill aldrig förlora honom, bara tanken på det får det att knytas i bröstet på mig.
Han är så go och snäll, underbar, lättsam, underbart störd. Men som han själv säger så kan han säga saker fel, och jag fan kan inte hjälpa det men jag blir ledsen och som idag så säger han att han behandlar andra som dom är för att visa dom att beteendet ej är ok om de inte lyssnar när man säger till första gången utan fortsätter, men han gjorde det själv och jag sa jag reagerar lika dant och jag gjorde det och så vart det negativt och det blev bara tomt och svart när vi lade på. Han är mitt ljus inte mörker.... jag vill inte att han ska bli mitt mörker. Jag går under då.
Måste ut få styrka, känna andra energier.
