När bebis har större makt än någon annan

Ligger här i min säng med en bebis på magen/bröstet. Om jag flyttar ber honom vaknar han inom ngn minut om jag lämnar rummet. Han behöver sova så jag ligger kvar. Medans jag ligger hör tänker jag på disken, att jag måste dammsuga eftersom flingor hamnade på köksgolvet i morse när jag och Nathan sov. Tänker på att röja upp i vardagsrummet. När jag får tid till det vet jag inte. Nathan kan gå i din stol i tio min, leka på golvet med sina syskon tio min men resten av tiden sitter han i min famn och suger på min högra axel. Håller mig hårt i tröjan och håret. Han har insett att mamma kan lämna honom och han avskyr det. Om han varit ledsen för distraktionen med leksaker/syskon försvunnit och han sådär hjärt gråter, jag plockar upp men behöver kanske lägga honom ner igen då brister det för honom. Tar jätte lång tid med otroligt mycket pussar och mys för han ska förstå att jag är där men han måste ligga ner en liten stund bara. Dom säger att set är fas 5. Han är så go och snäll liten kille, han har börjat ge egna pussar. Tar tag i ansiktet ler stort sedan myser han med sin näsa innan han vänder ansiktet och så får man en lätt puss ❤️ Närhet är så viktigt för honom. Precis som sin syster. William var mysig men mest busig. Han nöjde sig med att han visste att jag var nära, att han kunde se eller höra mig och mina ljud.