Mina drömmar och mål 5 år från nu?
Det är sommaren 2016, barnen börjar skolan till hösten och min plan är att studera in matten och naturvetenskapen, eller iaf försöka. Ta körkortet, för att sedan göra gymnasie arbetet och förhoppningsvis ta examen. För att efter det söka högskola och studera till beteendevetare/ psykologi. Vet inte hur länge men tippar på 3? Söka ett bra jobb med fast anställning, och när jag jobbat ett år ta lån och bygga hus/köpa. Vill gärna stå med hus som 35 år gammal. Sen jag flyttade till västkusten för 4 månader sedan så ökade chansen för mig att nå mina drömmar vsevärt än om jag hade bott i sthlm. Måste kontakta csn och kolla hur många poäng jag ligger minus. Måste ju studera upp det innan jag få bidrag från dem. Vill leva ett vettigt liv, med ett fast jobb och fint hem
första gången
länge sm jag faktiskt mått hyffsat bra under själv dagen. Haft minimalt med illa mående. Jag bestämde mig i natt att jag behåller barnet oavsett vem som är pappan och oavsett vad. Jag vill och kan inte ta bort det. Dock är ju A helt inställd på att jag faktiskt ska gö abort vilket han kommer märka att jag inte ska. Men jag ska ringa mvc och skriva in mig och typ be om ett tidigt ul då jag inte vet vilken vecka jag är i. Rätt svårt att räkna ut denna gången...
Kul :/
Den 20:de blev jag dumpad. Hade sex med T ( han kom ej i mig) innan han släppte mig hos M. Vi hade sex han kom i mig två gr. Dagen efter åker jag hem.
Den 6-7 juni träffar jag A och vi har oskyddat sex jag tar dagen efterpiller som inte ger någon mens. Vi har kontinuerligt sex och idag den 29 juni kissar jag + med tre dagars illamående och ömma bröst. Vem är pappan?!?
Jag hyr i andra hand. Har vikariat, mås psykiskt dåligt och jobbar knappt. Inte rätt läge att få ett barn. Känns förjävla ruttet att just förlorat ett barn för att sedan bli gravid DIREKT efter för att sedan ta bort det?! A tror det är hans han vill inte bli pappa nu då han inte har fast jobb och ska påbörja utbildning i juli. Han verkar heller inte ha släppt C. Så det lutar åt abort. Räknar dom att det är M så ja absolut. Han kommer gifta sig med mig om det är hans. Jag är i chock. Varför gör jag mitt liv så svårt?!
Jag har börjat få känslor för A, vill att han ska komma hem från Kiruna och krypa ner brevid mig och ge mig den närheten och ömheten han gett mig sedan den 6:te. Fan jag är typ kär ju..
Vågar jag?
Jag är kär igen... Men är han kär i mig?
Tankar
Alltså jag vet inte, jag känner mer och mer hur känslorna dalar och han blir bara värre och värre och när jag pratade med honom på baseboll och fb så verkade han normal men spännande i personligheten men jag förstår nu att det bara för show inget som var äkta och det är jobbigt. Jag förstår att man har bagage men jag kan inte säga ifrån bli irriterad vara off negativ bli ledsen sårad för då blir han helt galen. Jag kan inte vara normal och mig själv. Jag trodde jag skulle kunna bli det men det kan jag inte. Det är slit jobbigt. Han förstår mig det gör han. Han förstår bitar av mig som ingen annan någonsin gjort. Men han går enbart på ego mode och drar på sig offerkoftan så ofta han kan och det är ALLTID synd om honom. Han har ju det ena efter det andra som man måste ta hänsyn till och bortförklaringar till sitt dåliga beteende och det ska då alltid rättfärdiga honom men om man själv känner att man vill förklara hur man mår och framförallt varför så får man alltid höra att han inte vill lyssna. Han vill veta allt och jag får inte ha något privat. Om han fortsätter då här kommer jag lämna honom om ett år minst!! Kommer vakna upp och typ fuck it.
