Slut
Tvungen
En dag i tystnad
Så arg
I'm just...
Vad faaaan lixom?
Ej redo
Något är fel
Hur länge räcker jag?
Jag vill inte
Krönika
Hemlösa är osynliga människor i vårat land. Dom har inga pengar, inget hem. Inga ägodelar och ingen trygghet. Människor som fallit ur systemet och gått från vanliga medmänniskor till procentuella siffror i statistik rapporter. 8 343 människor lever som hemlösa officiellt i en rapport från 2012 av stadsmissonen. Men det finns många fler. ( Jag tar inte in de immigranter som kommit till Sverige och lever gömda. Det är en helt annan debatt) Många av dessa människor har en gång jobbat. Dom har betalat skatt till Svenska staten. Men av någon anledning så förlorade dom allt. Dessa människor bor i tunnlar, trappuppgångar, under broar, i hörn och i gränder med ingenting som skydd för sitt egna liv. Människor som betalat skatt. Skatten som ska finns för Sveriges medborgare. När något så hemskt händer att man förlorar sitt tak över huvudet så förväntar man sig att kunna få stöd av staten. Eller är jag den ända som tänker så?
Jag har jobbat sedan jag var 13 år gammal. När mitt liv höll på att gå under skulle jag fylla 23. Jag, mammaledig och min sambo förlorade jobbet och vi förlorade nästan allt med 2 barn och ett på väg. Då insåg jag hur svagt stöd man får utan svenska staten. Den myndighet som Svenska staten har gett ansvar för att fånga upp medborgare är socialmyndigheten. Allmänna tycket om socialmyndigheten är inte något vidare positivt. Och jag håller med. Jag vart fruktansvärt chockad över bemötandet man fick. Man behandlades som omyndig och skyhöga krav ställdes och det minsta fel, det lilla pappret som saknades och dom hade makten att ta ifrån en allt.
Jag är svår att knäcka och om jag inte hade kämpat lite till och vågat gå till högre instanser för att göra min röst hörd hade dom lyckats ta ifrån mig allt och slippa betala något till mig. Då hade jag med barn hamnat på gatan. Insikten slog mig hårt. Barn på gatan? Mina barn? Jag har jobbat i ett X antal år och betalat mängder av pengar till staten och detta är det jag får? Varje gång jag ser en hemlös så minns jag mina egna känslor om risken att bli hemlös själv.
Dom hemlösa i Sverige måste uppmärksammas. Gör dom osynliga synliga! Stadsmissionen gör sitt; delar ut mat, kläder och andra förnödenheter, situation Stockholm står på olika ställen och viftar med sin tidning, härbärgen är överfulla och de flesta människor som jobbar med dessa organisationer gör det via välgörenhet. Nya soppkök av vanliga civila har öppnats men vad kan man göra mer? Varför rör ingen politiker detta problem? Tusentals människor är hemlösa och det ökar. Varför blundar folk? Vad är det som krävs för att dom som har pengar Ska öppna sina plånböcker och hjälpa till? Vad är det som krävs för att medmänniskorna i Sverige, Stockholm ska orka bry sig och inte blunda och gå sin väg?
Det krävs att man slutar förlita sig på staten och går till dom små sakerna som ändå är stora nog att påverka. Det krävs att synas på tv, radio, tidningar och för det krävs det kapital och vart ska detta komma i från?
*Överallt -stor som liten kan göra mycket. Tidningarna kan gratis ge ut en annonsplats för att hjälpa en organisation.
*Staten- Det behöver komma i från politikerna. Gör dom medvetna om att det existerar och folk vägrar blunda för det längre.
*Myndigheterna- Att systemet om hur man behandlar sina svenska medborgare förändras. Vi är mer än bara siffror och statistik. Unga, vuxna, barn, gamla och sjuka lider. Sveriges sociala myndighet måste komma bort från medeltiden och börja leva i dagens verklighet.
*Den civila. Företag som är villiga att bygga ett nya härbärgen. Medmänniskor som vill arrangera soppkök. Privatkliniker som kan erbjuda hemlösa gratis vård.
Men naturligtvis finns det dom som säger; jag driver en stor/liten tidning varför skulle jag ge ut gratis annonsplats? Jag förlorar pengar. Privatkliniker som säger varför ska ja ta emot patienter som inte betalar när det är det jag går runt på? Tv-stationer om undrar varför dom ska ge bort 30 till 60 sekunder av dyr reklam plats gratis? Stressade barnfamiljer där föräldrarna jobbar mycket, varför skulle dom lägga en söndag för att göra soppkök? När dom kan vara hemma och slappa?
För att förändra krävs det att man tar reda på vart man ska vända sig. Det krävs att man gör insamlingar, att folk stöder organisationer som tar hand om Sveriges svaga. Det behövs att informationen blir lika tillgänglit som informationen om vilka gymnasieskolor som finns att söka till hösten är. Men räcker det? Man blundar ändå. Man ser till sitt eget. Hur mycket man än utsätts för problemet med hemlösa så är det inte tillräckligt. Man har nog med egna problem och Sveriges medborgare är på det sättet egocentriska. Skällsortering, flaskpantingen en och annan kompost och rödakorset insamling. Och det vanliga: "jag är ju faktiskt fadder åt ett barn i Guatemala." Är det som gör normen. Men det behövs ju mer. Vart finns alla faddrar till Sveriges hemlösa fattiga barn? Så till alla dom som kommer med frågan varför skulle vi ge något dyrbart gratis?
Svaret är simpelt och obrytbart: Medmänsklighet. Det kan hända dig någon dag. Vill du då stå där utan hjälp? Vill du verkligen känna att det inte finns en levande själ som bryr sig om du blir våldtagen i en gränd för allt du har är en bit kartong mellan dig och gärningsmannen? Att du är ensam och ingen bryr sig om du fortfarande lever? Att vem som helst kan ta dig med sig. Slänga dig in i ett utrymme och göra gud vet vad med dig och när dom är klara dumpa dig och din kropp och du förvinner bara sådär?
Jag tycker det borde vara obligatoriskt att göra välgörenhet för svenska bolag. Att staten skapar en myndighet enbart att hjälpa dom svaga i samhället och räknar ut hur stor procent varje företag i varje region i Sverige behöver betala i välgörenhet. Det behöver göras något drastiskt för att förändra situationen för våra hemlösa och ärligt, vem brinner för det om inte dom som själva varit där eller varit nära? Om man skulle införa någonting i from som obligatorisk välgörenhet skulle man få bort problemet med tiggare på gatan. Man skulle minska Oseriösa organisationer, kriminella gäng som har kontroll över Sveriges hem och papperslösa. Pengar skulle gå mer direkt till de hjälporganisationer som vet vad dom gör. Dom skulle i sin tur kunna få de medlen som organisationerna behöver och hjälpa fler. Sveriges medborgare skulle utan att känna pressen på att hjälpa andra när dom redan har mycket på sin egen tallrik, kunna hjälpa folk just genom detta och känna att dom faktiskt gör något. Det skulle även innebära mer jobb. Och Sverige kulle skapa något helt nytt och föra en helt ny framtid en helt ny politik och förhoppningsis vara en förebild för andra länder.
Gör välgörenhet till en lag!
Jenny Meinertz Lindblom
Knepigt i famiiljen
Thought about and abroad
Så jag säger det rakt ut. Vi ska gå i sär. Det har varit över mellan oss i snart 6 månaders tid. Vi har försökt och kämpa och hitta tillbaka men utan resultat.
Detta är jätte jobbigt. Jag ville inte alls att det skulle ske men när vissa val i livet bev valt som man själv inte hade chansen att styra över så blir saker och ting inte alltid som man i hjärtat önskar. Jag är sjukt besviken och sårad. Ledsen och förstörd. Fast ändå lättad och redo att börja på nytt.
Det kommer bli så svårt men jag finner ingen lösning eller någon annan väg. Detta är den vägen jag måste gå just nu. det kommer vara så jobbigt att inte ha honom runt mig att inte kunna umgås och skratta och göra det vi ändå gör. men det är ändå mer av en vana. Men ändå så är det ju ren vänskap som finns mellan oss nu.
Det dumma är denna bergodahlbanan och bristen på kommunikation. För vi båda ser det inte som jag ser det. Han är förkrossad på det sättet jag var för ett år sedan. Jag ahr sörjt länge fast med hoppet i trst om att det kan ju av ett mirakel skulle ske, något som gör att det blir vi i slutet iaf. Men när man är ensam med hoppet, ensam i tron, ensam i kärleken så är det svårt. Speciellt när man under denna ensamma tid inte vet vad den andres hjärta egentligen ligger, Oh se du älskade mig något oändligt mycket. Hur ska jag kunna se veta, känna när jag inte får uppleva det, få höra det?
Så det är som en olycklig saga. En saga jag så länge ville ha ett lyckligt slut på. Fan det kommer bli så jävla svårt men det är ingen ide tt dra ut på det längre. Det är bäst så här. Vi försökte på det andra sättet och det fungerar uppenbarligen inte.
Jag vill ha mitt egna hem nu. Men jag kommer sakna detta.. Något som passa bra in just nu är denna låten. Den är känslan.
Hemligt
Kommer aldrig mer vända mig till min syster på det känslomässiga planet. Den människan kan verkligen inte vara lite mer... Hon ska över göra saker. Helst ta till hälsa, döden och annat. För att göra sin sak värrst. Förstår inte grejen. Nej jag är så arg men det är ju löjligt och spelar ingen roll enligt henne det gör varken jag mina känslor ellr min dotter för henne. Vi spelar ingen roll. Arg är jag!! Nu ska jag sova.. Natti :)
Ibland undrar jag hur tankarna rör sig??
Grejen om middagen kom upp och så kom grejen upp som jag hade sagt och så påstår hon att jag bara hittade på det och att det var lögn och sa ut en lögn för alla därför reagerade hon så och det var hennes rätt! A sa men hallå hon sa ju det dagen efter det hade hänt så du visste ju om det. Det var för er som inte vet ca 3 år sedan nu och hon säger att nej det har alrig hänt hon har aldrig berättat det för mig. Jag ser hur a står med öppne mun och säger amen *** jag var ju där när hon sa det till dig hur kan du då säga att hon hittar på allt?? Sedan ska hon ha kallat mig fet 1 gång bara men A vet ju att det är flera och har sagt åt henne flera gånger då det hände men hon lyssnade inte. Men han ska välja henne före mig? Sedan så säger hon att hon vet en massa om mig och hon kan ju skriva ut på hennes blogg att jag är fet, haha gör så. Sedan så säger hon att det "jag kan inte rå för att Jenny har fött två äckliga barn!" Då slängde min sambo på luren på sin syster. Han vart så förbannad. När hon gör så sabbar hon sin egna rellation med sin bror inte jag. Han vet hur mycket jag har försökt att vara den bättre människan men att jag fick nog. Sedan kan hon ju föröka vända människor i hennes dyrbara familj emot mig men jag bryr mig inte för jag vet att min sambo hennes egna bror vet sanningen lika väl som jag. Men om hon vill sprida lögner så fine. Om det får henne att må bättre men det kommer en dag då det kommer igen. Så alla lägnerna hon säger till sin mamma,papppa bror med repsektive och andra kommer komma fram. Och det värsta är att alla dom som trodde henne ska stå där sedan.
Det tänker hon inte på att det blir något som heter följder. Hon kommer inte komma ihåg vad hon har sagt om två veckor. Fast med henne förlutna så är det väl inte så konstigt att hennes huvud inte fungerar som det ska.
Sedan undrar jag hur folk tänker som bara hört hennes verion hur dom kan dömma mig så hårt? Alla som riktigt känner den damen vet hur manupulativ hon är och hur lögnerna från hennes mun är lika flytande som det klaraste vatten. Hon har inget samvete och hon gör allt för att döja sina egna fel och brister och göra så att det ser ut som att det är alla andra det är fel på.
När jag gör fel så står jag för det. Oavsett hur svårt. DET kan man knappast säga om henne.
Fel info?
Nu kan jag inte hålla min käft som jag har gjort alldeles för länge tyvärr !!
Jag har varit inne och sporad läst din blogg emellanåt och vissa saker du skriver är INTE Ok.
Du får tycka precis vad du vill om mig, det skiter jag fullständigt i MEN du ger fullkomligt fan i att hålla på att skriva eller på något annat sätt åsamka lidande till min familj.
Jenny, passa på att gotta dig i vilken del av det mänskliga pskyket du nu än lever i. Någon dag kommer verkligenheten bita tillbaka !!
Jag känner att jag verkligen måste svara på detta. :) Personen som jag skrev om har två syskon. Den ena har själv skrivit i denna bloggen och vet vad jag skriver och inte. Det fösta syskonet står helt bakom mig och tycker att det personen jag skrev om gjorde bort sig totalt. Det andra personen skulle aldrig skriva så som du nu gör och skulle ringa mig istället. Den personen som är det andra syskonet är mer taktisk än detta. Så nu undrar jag vem DU är som tydligen hade en lilla syster som tog så mycket åt sig eller gjorde att du tog åt dig. Och VARFÖR ni tagit åt er kan bara NI veta. JAG skiter fullkomligt i vilket.
Därimot så skriver du så att det ser ut som en person som jag känner ganska väl. :) Sedan så tycker jag att det är OK att skriva ut att en person som under min första graviditet kallade mig för fet, fetto, kossa, fettokisse osv. har blivit chubby och jag finner det roande. Om du Tycker att det är OKEJ ATT KALLA EN GRAVID KVINNNA FÖR FETTO så förstår jag att du tycker synd om din syster. Denna kvinnan som kallade mig detta har nu själv har gått upp utan den mista vettiga förklaring förutom onyttigheter och jag tycker mig ha rätten att skratta åt det. För verkligheten kom och bet dig i din numera, feta röv. Var inte speciellt trevligt va? :)
Jag vet att personen som det var riktat mot har tagit åt sig och är inte glad över det hela men som sagt jag kunde inte bry mig mindre efter sättet personen har varit mot mig. För den personen kommer jag aldrig mer frivilligt vilja vara i samma rum som. Speciellt inte efter det sista som hände. När hon formligen attakerade mig när jag satt med Leigh i famnen och min son satt brevid mig halft skrämd till vettet. Den personen har gjort det sista elaka mot mig och kommer heller aldrig mer få röra /vara i närheten eller tilltala mina barn. För den personen har tydligen kallat med för fetto och diverse andra grejer ett x antal gånger på "skoj" men exploderade när jag nämde EN skämmig grej vid ett middagsbord efter en annan person hade sagt en liknande skämmig grej.. Rättvist? Knappast. Är den personen psykist störd? Troligen.
Min syster, Linda som du nämner i din kommentar, vet också exakt vem jag menar och håller med mig fullständigt. Jag vet också att personen som jag menar läser min systers blogg. Personen som jag menar blev inte så glad att bli kallad i mildare ord för fet så jag undrar hur personen hade tagit det om jag upprepade gånger hade kallat henne det om hon var gravid?
På skoj då under nio månader... Tror ni hon hade tagit det bra?? Det tror faktiskt inte jag om hon inte ens kan ta det då hon faktiskt är chubby. På skoj eller inte så hade personen exploderat på mig om jag hade kallat henne det som gravid. Honest to truth.
Men det gäller ju henne inte alla andra.. oh jag glömde ju det ;)
Jag står för det jag tycker och jag har sagt och kommer alltid säga att denna bloggen är som en öppen dagbok och jag skriver det jag faller mig in att skriva. If you dont like it? Well, DONT read it! ;)
Nämen se där!
** Raring,gumman, vännen. DU gav mig just världens bästa egotripp på detta året. Hitills iaf. Jag ser på min kropp och vet att jag har två graviditer bakom som gör att jag är något ur form. Jag har pluffsig armar, min mage är inte alls platt och min rumpa och lår behöver tränas upp. Detta vet jag är konsekvenserna av att töjas ut för att sätta barn till världen. Det är inte alltid kul men det är ren fakta. Nu kommer det så att du är en riktigt liten arbigga och jag tål ärligt inte dig. Vi var en gång vänner men nu har jag ledsen att säga så, inga hämningar emot dig och saken att säga, du har blivit , inte så lite, chubby.
Tystnad
Du hade en gång en kropp som de flesta tjejer avgudade dig för och se på dig nu.. Kommer i håg alla glåpord du kastade på mig under min första graviditet och jag kände mig stor som ett hus, inget passade, mådde piss. Du fortsatte med dina elaka ord. Log dina hånfulla leenden. Men jag gick upp av en orsak.. Jag fick mina underbar små barn .. och det är värt vart ända gram. Och det kommer försvinna innom tid.
Men vad är din ursäkt? HA HA :D Du har inte fött barn och du är inte född sådan och inte har du krafig bestomme eller knaprar meds så att du går upp i vikt... Tror det kallas L.A.T ^^
När jag såg nyligen publicerade bilder på dig fick jag en chock. Din kropp är som en otränad 30 årings.. med ovanan att trycka i sig en chips påse om dagen! Och om jag känner dig rätt är inte det så långt från sanningen ;) Men vill ändå avsluta med att säga tack för att du finns så jag kan sitta här och titta på dig samt skratta sist!**