Vad faaaan lixom?

Jag sov inget i natt pga att jag inte fick luft och var vaken så jag dygnade, sov  ca 1 ½ timme i morse efter killen åkt till jobbet och barnen vaknade. Vaken hela dagen och abra längtat efter sängen men ville ha myskväll med honom och föreslog film när jag insåg att han inte skulle spela utan ist plockade isär burken. Men så hittade jga inga bra filmer för han vill inte se en chick-flick. Så jag små somnade och han pillade på sitt och sedan så gjorde han inget. Korkade upp en flaska vin till sig och drack och rörde mig inte brydde sig inte. Sedan så började jag pilla på datorn och han lade sig brevid kollade på sin telefon jag somnade typ igen och DÅ säger han att vi ska krypa ner för så klart då är han trött och ska sova. Jag bli fett off och typ går och röker och kommer up och vi typ pratar om det han somnar och jag inser att jag inte kommer få sova i natt heller!! Jag är jag vet inte besviken arg lesden och ba men fuck it.
 
Han har nu somnat och jag ligger i soffan och jag tänker fan inte lägga mig brevid honom och jag tänker inte försöka höra av mig heller jag orkar inte. Jag är sjuk men först när jag vart off frågade han hur jag egentligen mådde. Wtf? Les man blir och jag KAN inte sova när jag är upprörd lixom. JAg kan verkligen inte så fatta att jag abra vill sova men kan inte. JÄVLA roligt.
 

Ej redo

Jag tror inte vi är sambo redo alls. Visst det funkar så men nu när vi har varit sjuka och är så är det jätte konstigt mellan oss. Typ dött? Jag vill hem. Verkligen hem. Jag vill inte vara kvar här. I morgon är sista dagen för affe och jag skulle egentligen åkt hem på torsdag men, jag vill åka hem i morgon så kan han va här hela veckan själv supa sönder sig i helgen och ja jag ska försöka att inte tänka på honom. Har inte sovit brevid honom på två nätter. Det är skit skumt mellan oss. Jag tvivlar, jag tror inte vi håller....

Något är fel

Jag vill verkligen bara åka. Jag har varit så ledsen i natt. Han kanske aldrig kommer släppa mig men han kommer ge upp. Nu ligger det något mellan oss. Vi typ undviker varandra och jag känner inte alls att jag vill mer. Jag vill typ sätta på mig kläderna och dra ihop allt och ta barnen och åka hem... Typ bara stänga av allt igen. Typ lika bra. :(

Hur länge räcker jag?

Jag känner mig otillräcklig. Jag är redigt deppig och jag vet att det är dags att börja med pillerna igen. Jag måste till vårdcentralen. Jag typ bor hos T. Vi kan verkligen inte vara i från varandra men shit när barnen börjar på dagis? Ska jag åka från Bromma till Åkersberga då? Jag måste hitta jobb. Men så som jag mår.. Kommer jag klara det? Jag vill inget annat än att leva som vanligt igen. Sen känns det som jag tränger mig på här. Det är för trångt. Skit jobbig känsla verkligen. Detta är hans hem vad han än säger, och jag vill inte hem till mina föräldrar. Fan jag behöver mina ångest dämpande nu. Jag ska inte låta tankarna vandra när jag mår skit.
RSS 2.0