Jag känner mig otillräcklig. Jag är redigt deppig och jag vet att det är dags att börja med pillerna igen. Jag måste till vårdcentralen. Jag typ bor hos T. Vi kan verkligen inte vara i från varandra men shit när barnen börjar på dagis? Ska jag åka från Bromma till Åkersberga då? Jag måste hitta jobb. Men så som jag mår.. Kommer jag klara det? Jag vill inget annat än att leva som vanligt igen. Sen känns det som jag tränger mig på här. Det är för trångt. Skit jobbig känsla verkligen. Detta är hans hem vad han än säger, och jag vill inte hem till mina föräldrar. Fan jag behöver mina ångest dämpande nu. Jag ska inte låta tankarna vandra när jag mår skit.