Thought about and abroad
Det var tungt men ändå lättsamt att komma hem nu i helgen. Det är slut nu och det är slut på allt som är låtsas. Jag vill komma ut. Få vara den jag är utan att ha ett måste att jag måste hålla masken. Vi pratade tårar föll hjärtan krossades, men förnuftet tog över.
Så jag säger det rakt ut. Vi ska gå i sär. Det har varit över mellan oss i snart 6 månaders tid. Vi har försökt och kämpa och hitta tillbaka men utan resultat.
Detta är jätte jobbigt. Jag ville inte alls att det skulle ske men när vissa val i livet bev valt som man själv inte hade chansen att styra över så blir saker och ting inte alltid som man i hjärtat önskar. Jag är sjukt besviken och sårad. Ledsen och förstörd. Fast ändå lättad och redo att börja på nytt.
Det kommer bli så svårt men jag finner ingen lösning eller någon annan väg. Detta är den vägen jag måste gå just nu. det kommer vara så jobbigt att inte ha honom runt mig att inte kunna umgås och skratta och göra det vi ändå gör. men det är ändå mer av en vana. Men ändå så är det ju ren vänskap som finns mellan oss nu.
Det dumma är denna bergodahlbanan och bristen på kommunikation. För vi båda ser det inte som jag ser det. Han är förkrossad på det sättet jag var för ett år sedan. Jag ahr sörjt länge fast med hoppet i trst om att det kan ju av ett mirakel skulle ske, något som gör att det blir vi i slutet iaf. Men när man är ensam med hoppet, ensam i tron, ensam i kärleken så är det svårt. Speciellt när man under denna ensamma tid inte vet vad den andres hjärta egentligen ligger, Oh se du älskade mig något oändligt mycket. Hur ska jag kunna se veta, känna när jag inte får uppleva det, få höra det?
Så det är som en olycklig saga. En saga jag så länge ville ha ett lyckligt slut på. Fan det kommer bli så jävla svårt men det är ingen ide tt dra ut på det längre. Det är bäst så här. Vi försökte på det andra sättet och det fungerar uppenbarligen inte.
Så jag säger det rakt ut. Vi ska gå i sär. Det har varit över mellan oss i snart 6 månaders tid. Vi har försökt och kämpa och hitta tillbaka men utan resultat.
Detta är jätte jobbigt. Jag ville inte alls att det skulle ske men när vissa val i livet bev valt som man själv inte hade chansen att styra över så blir saker och ting inte alltid som man i hjärtat önskar. Jag är sjukt besviken och sårad. Ledsen och förstörd. Fast ändå lättad och redo att börja på nytt.
Det kommer bli så svårt men jag finner ingen lösning eller någon annan väg. Detta är den vägen jag måste gå just nu. det kommer vara så jobbigt att inte ha honom runt mig att inte kunna umgås och skratta och göra det vi ändå gör. men det är ändå mer av en vana. Men ändå så är det ju ren vänskap som finns mellan oss nu.
Det dumma är denna bergodahlbanan och bristen på kommunikation. För vi båda ser det inte som jag ser det. Han är förkrossad på det sättet jag var för ett år sedan. Jag ahr sörjt länge fast med hoppet i trst om att det kan ju av ett mirakel skulle ske, något som gör att det blir vi i slutet iaf. Men när man är ensam med hoppet, ensam i tron, ensam i kärleken så är det svårt. Speciellt när man under denna ensamma tid inte vet vad den andres hjärta egentligen ligger, Oh se du älskade mig något oändligt mycket. Hur ska jag kunna se veta, känna när jag inte får uppleva det, få höra det?
Så det är som en olycklig saga. En saga jag så länge ville ha ett lyckligt slut på. Fan det kommer bli så jävla svårt men det är ingen ide tt dra ut på det längre. Det är bäst så här. Vi försökte på det andra sättet och det fungerar uppenbarligen inte.
Så vad är gjort då? Jag har stått i bostadsköer runt om i STHLM men har inte fått något. Så nu ska jag söka i min gamla hemkommun. ska skriva ut papprena för ansökan på jobbet och fylla i dem och skicka in. Sedan får jag ju se hur lång tid det tar.
Jag vill ha mitt egna hem nu. Men jag kommer sakna detta.. Något som passa bra in just nu är denna låten. Den är känslan.
Jag vill ha mitt egna hem nu. Men jag kommer sakna detta.. Något som passa bra in just nu är denna låten. Den är känslan.
Kommentarer
Trackback
