Jag vill inte bli så påverkad negativt längre, jag vill kunna sluta mig på rätt sätt, hantera saker på rätt sätt och skita i det negativa låta det rinna av mig bara. Fattar inte varför jag låter det få sådant grepp. Jag vill inte att det ska förstöra mellan mig och christoffer, fan jag älskar killen redan. Jag. älskar. Christoffer.

 

Min hjärna har nog inte riktigt hajjat den biten medans min själ och hjärta skiner och brinner i kapp. Jag vill inte att han ska tvivla på mig, bli ledsen av mig men jag känner mig så klumpig. Att vara sig själv fullt ut är svårt. Jag vill aldrig förlora honom, bara tanken på det får det att knytas i bröstet på mig. 

 

Han är så go och snäll, underbar, lättsam, underbart störd. Men som han själv säger så kan han säga saker fel, och jag fan kan inte hjälpa det men jag blir ledsen och som idag så säger han att han behandlar andra som dom är för att visa dom att beteendet ej är ok om de inte lyssnar när man säger till första gången utan fortsätter, men han gjorde det själv och jag sa jag reagerar lika dant och jag gjorde det och så vart det negativt och det blev bara tomt och svart när vi lade på. Han är mitt ljus inte mörker.... jag vill inte att han ska bli mitt mörker. Jag går under då. 

 

Måste ut få styrka, känna andra energier.