En dag i tystnad

Inte ett ord har jag sagt till honom idag. Det är svårt. Jag tog bort alla kort på mig på hans telefon och bytte bakgrund. Jag skrev en lång text till honom om hur krossat mitt hjärta är. Lade den i hans anteckningar. Så nån dag kommer han läsa men det kanske tar bättre då? Jag mår skit. Jag vill att han ska se mig, bry sig utan att jag ska behöva be om det. Han  gav William en mattallrik till mig med kall mat på. Lixom tack? 4 långa dagar har jag lidit i fruktansvärd smärta. Aldrig varit med om något liknande.  Vart är han? Inte hos mig. Fick be honom att krama om mig. Jag. Fick BE . Om att bli om hållen. Det gör så ont i mig att jag gråter av tanken. 

Sen situationen när jag satte i halsen i går och inte fick loss tabletten och han bara står där? Det krossade mig fullständigt. Jag led hela dagen i smärtor för jag var fullkomligt livrädd att svälja någon mer tablett. Han har inte ens frågat om jag är ok. Fast jag med gråt i ansiktet säger vad är det för fel på dig?!?! Jag satt i halsen och du bara stod där!! 😭 gååå! Sen grät jag okontrollerat, han hörde men brydde sig inte. Hur ska jag orka älska någon som gör så? Hela dagen väntade jag på att han skulle bevisa annat. Två på natten gick jag ut och sa att jag orkar inte. Det är slut och jag vill inte prata mer med dig om det inte är nödvändigt. Vad krävs det för honom att kämpa för oss för mig? Att jag är döende? Han får mig att känna mig så osynlig


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0