Hemlösa är osynliga människor i vårat land. Dom har inga pengar, inget hem. Inga ägodelar och ingen trygghet. Människor som fallit ur systemet och gått från vanliga medmänniskor till procentuella siffror i statistik rapporter.  8 343 människor lever som hemlösa officiellt i en rapport från 2012 av stadsmissonen.  Men det finns många fler. ( Jag tar inte in de immigranter som kommit till Sverige och lever gömda. Det är en helt annan debatt) Många av dessa människor har en gång jobbat. Dom har betalat skatt till Svenska staten. Men av någon anledning så förlorade dom allt. Dessa människor bor i tunnlar, trappuppgångar, under broar, i hörn och i gränder med ingenting som skydd för sitt egna liv. Människor som betalat skatt. Skatten som ska finns för Sveriges medborgare. När något så hemskt händer att man förlorar sitt tak över huvudet så förväntar man sig att kunna få stöd av staten. Eller är jag den ända som tänker så?

Jag har jobbat sedan jag var 13 år gammal. När mitt liv höll på att gå under skulle jag fylla 23. Jag, mammaledig och min sambo förlorade jobbet och vi förlorade nästan allt med 2 barn och ett på väg. Då insåg jag hur svagt stöd man får utan svenska staten. Den myndighet som Svenska staten har gett ansvar för att fånga upp medborgare är socialmyndigheten. Allmänna tycket om socialmyndigheten är inte något vidare positivt. Och jag håller med. Jag vart fruktansvärt chockad över bemötandet man fick. Man behandlades som omyndig och skyhöga krav ställdes och det minsta fel, det lilla pappret som saknades och dom hade makten att ta ifrån en allt.

 Jag är svår att knäcka och om jag inte hade kämpat lite till och vågat gå till högre instanser för att göra min röst hörd hade dom lyckats ta ifrån mig allt och slippa betala något till mig. Då hade jag med barn hamnat på gatan. Insikten slog mig hårt. Barn på gatan? Mina barn? Jag har jobbat i ett X antal år och betalat mängder av pengar till staten och detta är det jag får? Varje gång jag ser en hemlös så minns jag mina egna känslor om risken att bli hemlös själv.

Dom hemlösa i Sverige måste uppmärksammas. Gör dom osynliga synliga! Stadsmissionen gör sitt; delar ut mat, kläder och andra förnödenheter, situation Stockholm står på olika ställen och viftar med sin tidning, härbärgen är överfulla och de flesta människor som jobbar med dessa organisationer gör det via välgörenhet. Nya soppkök av vanliga civila har öppnats men vad kan man göra mer? Varför rör ingen politiker detta problem? Tusentals människor är hemlösa och det ökar. Varför blundar folk? Vad är det som krävs för att dom som har pengar Ska öppna sina plånböcker och hjälpa till? Vad är det som krävs för att medmänniskorna i Sverige, Stockholm ska orka bry sig och inte blunda och gå sin väg?

Det krävs att man slutar förlita sig på staten och går till dom små sakerna som ändå är stora nog att påverka. Det krävs att synas på tv, radio, tidningar och för det krävs det kapital och vart ska detta komma i från?

*Överallt -stor som liten kan göra mycket. Tidningarna kan gratis ge ut en annonsplats för att hjälpa en organisation.

*Staten- Det behöver komma i från politikerna. Gör dom medvetna om att det existerar och folk vägrar blunda för det längre.

*Myndigheterna- Att systemet om hur man behandlar sina svenska medborgare förändras. Vi är mer än bara siffror och statistik. Unga, vuxna, barn, gamla och sjuka lider. Sveriges sociala myndighet måste komma bort från medeltiden och börja leva i dagens verklighet.

*Den civila. Företag som är villiga att bygga ett nya härbärgen. Medmänniskor som vill arrangera soppkök. Privatkliniker som kan erbjuda hemlösa gratis vård.

Men naturligtvis finns det dom som säger;  jag driver en stor/liten tidning varför skulle jag ge ut gratis annonsplats? Jag förlorar pengar. Privatkliniker som säger varför ska ja ta emot patienter som inte betalar när det är det jag går runt på? Tv-stationer om undrar varför dom ska ge bort 30 till 60 sekunder av dyr reklam plats gratis? Stressade barnfamiljer där föräldrarna jobbar mycket, varför skulle dom lägga en söndag för att göra soppkök? När dom kan vara hemma och slappa?

För att förändra krävs det att man tar reda på vart man ska vända sig.  Det krävs att man gör insamlingar, att folk stöder organisationer som tar hand om Sveriges svaga. Det behövs att informationen blir lika tillgänglit som informationen om vilka gymnasieskolor som finns att söka till hösten är. Men räcker det? Man blundar ändå. Man ser till sitt eget. Hur mycket man än utsätts för problemet med hemlösa så är det inte tillräckligt. Man har nog med egna problem och Sveriges medborgare är på det sättet egocentriska. Skällsortering, flaskpantingen en och annan kompost och rödakorset insamling. Och det vanliga: "jag är ju faktiskt fadder åt ett barn i Guatemala." Är det som gör normen. Men det behövs ju mer. Vart finns alla faddrar till Sveriges hemlösa fattiga barn? Så till alla dom som kommer med frågan varför skulle vi ge något dyrbart gratis?

Svaret är simpelt och obrytbart: Medmänsklighet. Det kan hända dig någon dag. Vill du då stå där utan hjälp? Vill du verkligen känna att det inte finns en levande själ som bryr sig om du blir våldtagen i en gränd för allt du har är en bit kartong mellan dig och gärningsmannen? Att du är ensam och ingen bryr sig om du fortfarande lever? Att vem som helst kan ta dig med sig. Slänga dig in i ett utrymme och göra gud vet vad med dig och när dom är klara dumpa dig och din kropp och du förvinner bara sådär?

Jag tycker det borde vara obligatoriskt att göra välgörenhet för svenska bolag. Att staten skapar en myndighet enbart att hjälpa dom svaga i samhället och räknar ut hur stor procent varje företag i varje region i Sverige behöver betala i välgörenhet. Det behöver göras något drastiskt för att förändra situationen för våra hemlösa och ärligt, vem brinner för det om inte dom som själva varit där eller varit nära? Om man skulle införa någonting i from som obligatorisk välgörenhet skulle man få bort problemet med tiggare på gatan. Man skulle minska Oseriösa organisationer, kriminella gäng som har kontroll över Sveriges hem och papperslösa. Pengar skulle gå mer direkt till de hjälporganisationer som vet vad dom gör. Dom skulle i sin tur kunna få de medlen som organisationerna behöver och hjälpa fler. Sveriges medborgare skulle utan att känna pressen på att hjälpa andra när dom redan har mycket på sin egen tallrik, kunna hjälpa folk just genom detta och känna att dom faktiskt gör något.  Det skulle även innebära mer jobb. Och Sverige kulle skapa något helt nytt och föra en helt ny framtid en helt ny politik och förhoppningsis vara en förebild för andra länder.

Gör välgörenhet till en lag!

Jenny Meinertz Lindblom